In English

Pålsjö krigskyrkogård

Bakgrund

Commonwealth krigsgravar

Tyska krigsgravar

Andra gravstenar

Kullabygdens släktforskare


Webmaster
Copyright © 2010,
Carin Olofsson

Senast uppdaterad:
3 april 2010
 

Dejarp, Hov, söndag 14 januari 1945

Utanför Dejarp, nära Båstad, störtade en Lancaster från Bomber Command strax före halv nio på kvällen den 13 januari. Kraschen orsakades av ett fel på en motor, vilken även börjat brinna. Skadan orsakades inte av fientlig eld eller av svenskt luftvärn. Alla sju i besättningen hoppade ut med fallskärm. Sex av dem landade oskadda, men den sjunde skadades så allvarligt vid uthoppet att han senare avled på sjukhus i Helsingborg.

Flygplanet hade störtat mitt i Dejarps by ungefär 150 meter från lantbrukare Rudolf Mårtenssons gård, och det splittrades fullständigt vid nedslaget. Eftersom det hade full bomblast så uppstod en våldsam explosion, som märkes ända ner till Skälderviken. Det resulterade i en väldig krevadgrop, som hade en omkrets på ca 30 meter och ett djup av ca fem meter, i vilken flygplanet nästa fullständigt begravdes. På ett område av åtminstone tre kilometers omkrets fann man massor med småbitar efter planet kringströdda i terrängen. Ett antal gårdar runtomkring skadades mer eller mindre av lufttrycket. Bland annat så träffades änkefru Elida Bengtssons gård, som låg cirka 250 meter från nedslaget, av en bortåt 2 meter lång järnbalk som slog in större delen av husets ena vägg. En kraftledning träffades, så hela trakten drabbades av strömavbrott och blev helt mörklagd.

Lufttrycket som explosionen orsakade var så kraftigt att en av väggarna i Rudolf Mårtenssons stallänga fullständigt störtade in. Inga djur skadades dock, förutom en häst som blev hängande över spiltbommen och måste sågas ut. Även taket blev illa åtgånget och flera av de tjocka taksparrarna knäcktes. I själva bostadshuset rycktes fönsterna loss och allt porslin krossades och möbler kastades ikring. HD skriver så här om förödelsen: ”Lantbrukare Rudolf Mårtenssons ena gård var nästan totalt ramponerad och förödelsen torde väl bäst kunna åskådliggöras om man säger, att det verkade som om en väldig jätte tagit sig före att sätta sig på huset. Hela grunden hade givit med sig och det fanns knappast en hel och oskadad bit någonstans.”

Rudolf Mårtensson hade två gårdar, och han hade vid kraschen befunnit sig i det hus de då bodde i. HD konstaterar att ”Det får ju betecknas som en verklig tur i oturen, att gården vid tillfället inte var var bebodd.” Lantbrukare Mårtensson hade hört motorbuller men trott att det rörde sig om ett vanligt svenskt passagerarplan. Efter en stund hördes dock en våldsam skräll och han formligen lyftes upp från sin stol av lufttrycket. När han sedan kom fram till den andra gården upptäckte han att det brann i grishuset. Han lyckades släcka elden omgående, och först därefter upptäckte han hur stor förödelsen var. Den var så omfattande att gården troligen fick byggas om från grunden.

HD intervjuade handlande Henry Pettersson, som var ögonvittne till händelsen och vars affär blev allvarligt skadad. Han berättade att han hade haft främmande den kvällen och de hade alla hört ett starkt motorbuller, men även de hade trott att det kom från ett svensk flygplan. Herr Pettersson hade dock gått ut på vägen för att titta närmare efter, och han hörde då en fruktansvärd knall. Innan dess hann han se att flygplanet brann när det störtade ner mot marken, och hans första tanke var att stänga till dörren efter sig. Detonationen kom innan han hann han göra det, och den var så kraftig att han nästan kastades omkull. Trots att huset låg flera hundra meter från nedslagsplatsen hade jorden sprutat över ansiktet på honom av lufttrycket och han trodde själv ett tag att hela huset skulle störta samman.

Strax efter kraschen fick lantbrukare Fritiof Stefansson i Elestoft besök av två främmande män. Det var två av besättningsmännen, som var relativt oskadda, frånsett några skrubbsår. De var dock lätt omtöcknade och det enda man fick ur dem var att de var engelsmän och att de hade hoppat ut med fallskärm innan planet störtade. Lite senare var det dags för lantbrukare Jakob Bengtsson i Troentorp att få besök. Det var ytterligare en engelsk flygare, och han var lite mer skadad. Det verkade som om han hade brutit benet. Inte heller han ville uttala sig om några detaljer.

Ytterligare två flygare påträffades i Norrviken och senare ytterligare en i Troentorp. Även dessa hade bara fått smärre blessyrer. Samtliga fördes till Ängelholms lasarett för vård. Den som påträffades i närheten av Troentorp var planets radiotelegrafist. Han var oskadad och hade efter fallskärmshoppet hamnat på en skogbevuxen bergsknalle. I tro att han befann sig i Danmark hade han hållit sig gömd och övernattat i skogen. Den sjunde besättningsmedlemmen var mycket svårt skadad och avled av skadorna tidigt på morgonen den 14 januari, utan att ha återfått medvetandet. Han hade en underbensfraktur på högra benet, och hade troligen även fått inre skador samt skador i huvudet. Han påträffades bara några hundra meter från maskinen och hade förmodligen hoppat ut för sent för att fallskärmen skulle hinna utvecklas.

Planet hade sju besättningsmän, varav sex överlevde. Den omkomne, Warrant Officer Ernest James Edwards, RAF, begravdes i Helsingborg.


upp