Stora flygnatten

Pålsjö krigskyrkogård

Bakgrund

Commonwealth krigsgravar

Tyska krigsgravar

Andra gravstenar

Kullabygdens släktforskare

Webmaster
Copyright © 2014,
Carin Olofsson

Senast uppdaterad:
23 februari 2014

”Stora flygnatten” den 29 – 30 augusti 1944

Innehåller information om flygkrascherna i Höjalen, Vittsjö, Lärkholm, Lärkeröd, Skälderviken och Svensköp

Den här natten kränktes Sveriges neutralitet grovt, och det inträffade ett flertal flygkrascher i Skåne. HD skriver ”Planens väg markerades i stor utsträckning av kraftiga magnesiumbomber, vilka förvandlade natten till dag i den trakt, där de föll. Det var en hel flygarmada på säkert över hundratalet plan, som frankt tog vägen över svenskt territorium. Denna gång fick emellertid armadan betala en kraftig tribut, i det flera plan störtat.”

Två olika bombförband ur RAF Bomber Command anföll under natten de båda städerna Stettin och Königsberg. Det första förbandet klarade sig förbi Danmark på väg mot Königsberg, men det nästa hade kortare flygtid, vilket innebar att det passerade Danmark och södra Sverige något senare och därför drabbades av eld från tyska flygplan, som nu upptäckt att något var på gång. När de brittiska flygplanen sedan återvände så möttes de igen av tyska flygplan. Totalt förlorade britterna 38 plan den här natten och 14 av dem hade anknytning till Sverige.

Det här året hade sommaren varit fin och augusti varm. Därför var folket i Skåne ute sent på kvällarna, vilket de även var den här kvällen. Luftvärnen i Helsingborg och Helsingör öppnade båda eld på kvällen och de fortsatte fram till tretiden på natten. Mestadels var det varningseld, men även verkningseld förekom. Eftersom det var molnigt så kunde man inte se flygplanen från marken, men man kunde höra kulsprutor och automatkanoner uppifrån luften, från den tyska nattjakten.

När bombplanen återvände, strax innan två på natten hördes det mest intensiva motorbuller som hörts i Bjärebygden under hela kriget. En del av planen gick ganska lågt och motorbullret var så starkt att fönsterrutorna skallrade på en del håll. Det lät som om tusentals plan var på väg västerut över Skälderviken och dundret tycktes aldrig ta slut.

Höjalen, Vittsjö, onsdag 30 augusti 1944

Strax efter elva på kvällen den 29 augusti störtade ett flygplan vid Höjalen, sju kilometer utanför Vittsjö. Denna Lancaster hade sammanlagt 126 genomförda uppdrag över Europa, dock med flera olika besättningar, vilket gjorde den till en veteran i sammanhanget.

Bombplanet började brinna redan i luften och störtade till marken med ett väldigt dån. Det hade hela sin bomblast intakt, och när det störtade på lantbrukare Harald Svenssons ägor så hördes en fruktansvärd explosion. Denna orsakade att flera fönsterrutor i omgivningen krossades, och dörrarna i närbelägna gårdar flög upp av lufttrycket. Tio tunnland skog eldhärjades. Planet hade dock exploderat redan innan det tog mark, och skrotdelar spreds ut över ett område av flera kilometer. Även likdelar påträffades. Några av flygarna hade försökt hoppa ut, och man hittade fallskärmar som fastnat i träden omkring. En man ur besättningen hittades liggande död framför planet. Praktiskt taget endast överkroppen återstod av honom. Benen och det mesta av huvudet hade sprängts bort, men den flytväst han bar på sig hade skyddat resten av kroppen.

Planet hade sju besättningsmän, varav ingen överlevde. Samtliga begravdes i Helsingborg. Det var Sergeant Raymond Walter Bysouth, RAF, Sergeant William Robert Campbell, RAF, Flying Officer Anthony Hugh Carver, RAF, Sergeant Ronald Henry Clifford, RAF, Flight Sergeant Donald Alastair MacDonald, RCAF, Sergeant Ernest Mutch, RAF och Sergeant Frederick George Plowman, RAF

Ett minnesmärke uppfördes på platsen för kraschen. Texten som står på minnestavlan är:

Minnesmärke
Denna propeller tillhörde
det engelska bombplan som
den 29 augusti 1944 fullastat
störtade i Höjalens skog
Följande besättning omkom
Flying officer Anthony Hugh Carver
Sergeant Raymond Walter Bysouth
Sergeant Ernest Mutch
Sergeant Ronald Henry Clifford
Sergeant Donald Alistair MacDonald
Sergeant F. G. Plowman
Sergeant W. R. Campbell
Rest 1975

Den engelska sidan Aircrew Remembered har en engelsk minnessida om Anthony Carver med information om kraschen och en hel del foton.

Lärkholm, Lärkeröd, onsdag 30 augusti 1944

Strax före midnatt störtade en brinnande Lancaster vid Lärkholm, nära Lärkeröd, ca åtta kilometer från Örkelljunga. Det uppgavs att besättningsmännen lämnade planet i fallskärm, men eftersom det flög väldigt lågt, var det inte troligt att fallskärmarna hunnit utveckla sig. Bombplanet kraschade några hundra meter från stora vägen mellan Örkelljunga och Ängelholm, och även detta plan hade exploderat i luften. Spillror av planet låg utströdda på ett stort område.

Delar av maskinen slog ned på lantbrukare Harry Karlssons gård. Han såg en fallskärm dala mot marken och sprang bort mot platsen där skärmen såg ut att landa. När han ropade till flygaren fick han dock inget svar, vilket han snart fick förklaringen till. Fallskärmen hängde i en trädkrona och kroppen som dinglade i linorna utgjorde en hemsk anblick. Båda armarna var avslitna på mannen och hela huvudet var intryckt. Ca 200 meter längre bort hittades ytterligare en flygare hängande i ett träd. Även han var svårt lemlästad. Förmodligen dödades de vid explosionen omedelbart efter uthoppet. Runt omkring planet hittade man sex flygare lemlästade och döda. Deras fallskärmar såg ut att ha slitits från ryggen vid explosionen. En av dem höll fortfarande den avslitna utlösningsanordningen i sin hårt knutna hand. En besättningsman hittades ett 30–tal meter från maskinens nedslagsplats. Han hade vid fallet mot marken slagit mot en vass sten och fullständigt massakrerats.

Bombplanet hade vid explosionen full bomblast och flera blindgångare föll ned på olycksplatsen. Vid fyratiden på onsdagsmorgonen kreverade en av blindgångarna med ett väldigt brak och plöjde upp en krater på 7–8 meter i diameter och 5–6 meter djup. Omkring fem på morgonen kreverade ytterligare en bomb. Denna var dock mindre, och orsakade inte lika stor skada. Ytterligare bomber låg kvar på marken, men de desarmerades efter hand. Några elektriska ledningar fördärvades vid nedslaget och hela Lärkeröds samhälle blev mörklagt under några timmar.

Planet hade nio besättningsmän, varav ingen överlevde. Åtta av dem begravdes i Helsingborg och en i Malmö. De åtta som begravdes i Helsingborg var Flight Sergeant John Kennedy, RAF, Sergeant Albert Ernest Muat, RAF, Pilot Officer Francis Anthony Pocock, RAF, Sergeant William George Rasey, RAF, Flight Sergeant Kenneth Stephenson, RAF, Flight Lieutenant William Alistair McLean B. Stewart, RAF, Flying Officer John Edward Swanson, RCAF och Sergeant John Stenhouse Wood, RAF.

Den här ögonvittnesskildringen har jag fått från Karl–Erik Eliasson i Höganäs

Ett eget minne från krigsåren under 1940–talet

Ett engelskt flygplan hade störtat på åsen i närheten av Lärkeröd. Mitt hem är några kilometer därifrån. Många ville dit för att titta. Så även jag och en kamrat. Det var troligen 1 eller 2 dagar efter bombplanets störtning. Då vi närmade oss Lärkeröd frågade vi en person om vägen till störtningsplatsen. Svar: Vänd hem igen, alla vägar spärrade av militär. Vi blev tveksamma, men vilade en stund. Vid en avtagsväg såg vi en cyklande militär, o då tänkte vi det är kanske den vägen! Efter ytterligare ett par kilometers cykling kom vi till en vägspärr o även en vakt. Där stod vi i kvällningen. På ett ”mjölkabord” vid sidan om vaktposten låg en ”skrothög”. Vakten berätta att det var resterna av en kulspruta från det störtade bombplanet.
En bondgård låg ett 100–tal meter till höger om den spärrade vägen. Gården var tydligen även militärens samlingsplats. När jag o ”kompisen” står där o tvekar om återfärd, kommer en grupp ”söndagsklädda” karlar vägen fram. De växlar några ord med vakten o går sedan vidare in på gårdsvägen. Någon av dom tittar mot oss o vakten o sen vinkar därtill! Vi följer efter, ledande våra cyklar! Rakt framför oss har vi gårdens bostadslänga, rödmålad med vita fönster. På gårdsplanens högersida en stor loglänga med svarta portar. Ingen tar direkt notis om oss, men vi blir ej heller avvisade.
En man i svart finkostym o hatt kommer ut från boningshuset. Han går direkt bort till loglängans portar. Han tittar på besökarna och oss. Männen går fram mot porten o ställer sig på linje ett par meter från den. ”Hattkarlen” tar alla i hand, tittar mot oss. Vi hade ställt cyklarna o gick nu lite närmare. ”Hattmannen” talar några ord, tar av sig hatten, som han håller i ena handen, med den fria handen öppnar han båda porthalvorna. Alla har tagit av sig huvudbonaden, så även vi. Vi håller andan av nyfikenhet! Vad får vi uppleva?! – Det hänger meterlångt granris på portarnas insidor o även längs logans låga väggar. På logans motsatta portar är ett manshögt kors på en vit dörr. Även korset av mindre kvistar, allt av fint ”julgrans”ris. Golvet rensopat o fint – men vad är det som ligger på golvet?? Det är några bylten eller är det säckar? Det var nog 4 stycken, låg dom på bräder eller var det bårar?? Herrarna framför oss skymde vår sikt.
– Vi anade vad det var – förfärligt spännande!
– ”Hatten” pratade en kort stund, det sjöngs en psalm – Vi stod helt stumma, fast min kamrat började gråta så vi drog oss bakåt. Portarna stängdes åter o vi blev de första som lämnade gården. Vakten hälsa med handen mot hjälmen, då vi passerade. Det blev en mycket tyst o snabb hemfärd. – Det vi fått uppleva var rena ”slumpen”!
Några dagar efteråt fick jag veta att ”karlarna” som samlats hade hjälpt till vid olycksplatsen. ”Buntarna” var kroppar av flygplanets besättning. De hade hittats dels i planets delar o dels som rester i skogen. Man hade lagt kroppsdelarna i filtar eller dylik, o sedan transporterat allt till gårdens loge. De är visst begravda vid en kyrkogård i Helsingborg. Året var nog 1944.
– Det var väl fint o värdig av en bonde att så högtidligt visa respekt för krigets offer!

Avskrift från av möss nästan förstörd dagbok åren c:a 1945–50
Karl–Erik Eliasson
Denna sammanfattning från februari 1970.

Skälderviken, onsdag 30 augusti 1944

Ungefär samtidigt som kraschen i Lärkholm, störtade en Lancaster i Skälderviken, omkring 400 meter utanför Vejbyudde. Flygplanet såg ut som en jättekomet, med en lång svans efter sig, när det med hög hastighet störtade mot vattnet. Ett kraftigt dån hördes, och strax därefter spred sig bensinen över vattnet och antändes. Den brann med så skarpt sken att Skäldervikens båda stränder lystes upp helt, och man kunde tydligt se kusten på andra sidan. Det blåste en hård nordvästligt vind och sjön var grov, så inga båtar kunde ge sig ut och söka efter överlevande. De stora vågorna släckte dock eldarna från bensin, olja och brinnande vrakdelar, och så småningom sjönk planet till botten.
På onsdagsmorgonen hade vinden mojnat och folk var ute för att försöka få en överblick av vad som hänt med det störtade planet. På stranden mellan Vejbystrand och Magnarp hade vågorna drivit i land massor av vrakspillror från planet. Bland dessa hittades två flygcertifikat, med fotografi av planets besättning. Man gjorde även en fruktansvärd upptäckt bland spillrorna, när man hittade en hel del likdelar från planets besättning. Området inte hade blivit avspärrat och ännu på eftermiddagen kunde man hitta likdelar utströdda på stranden. HD konstaderade att ”det var en synnerligen tråkig syn att behöva konstatera att traktens ungdom i tonåren fick ströva omkring här och iakttaga alla ohyggligheterna”.
Planet hade åtta besättningsmän, varav en överlevde. Han hittades vid Torekov. Samtliga omkomna begravdes i Helsingborg. Det var Sergeant John Alan Gibbon Brown, RAF, Sergeant William George Noel Heath, RAF, Pilot Officer Wilfred Herbert Howie, RCAF, Sergeant George Farrington, RAF, Sergeant James Charles Fawcett, RAF, Pilot Officer Francis James Kendall, RCAF och Flying Officer Gordon Leslie Piprell, RCAF.

Svensköp, onsdag 30 augusti 1944

Vid byn Svensköp, öster om Hörby, störtade en Lancasterbombare endast 80 meter från lantbrukare Sven Nilssons gård. Även i detta fall skedde en kraftig detonation vid nedslaget, och fönsterrutor krossades vida omkring. Värst åtgången blev grannen lantbrukare Wilborg Nilssons, gård, där samtliga fönsterrutor sprängdes och dörrarna rycktes loss och slungades långa vägar. Vid kraschen träffade planet de telefonledningar och kraftledningar, som gick över den äng där planet störtade. Ledningarna gick av och ängsmarken fattade eld, vilken dock snart släcktes av militär och hemvärn.
Vittnen hävdade bestämt att detta plan blivit nedskjutet, och senare konstaterades att det var svenskt luftvärn som skjutit ned planet. Piloten hittades oskadd i Ilnestorp och han uppgav att den övriga besättningen hade hoppat ut tidigare. Planet brann upp fullständigt och bland spillrorna hittades den förbrända kroppen av en av besättningsmännen. På stranden söder om Åhus hittade några fiskare ytterligare två döda besättningsmän. De hade troligen drunknat, för de verkade inte ha några skador och hade lyckats befria sig från skor och fallskärmar. Övriga tre besättningsmän hade troligen hoppat ut över havet och omkommit.
Planet hade sju besättningsmän, varav en överlevde, tre omkom och tre saknas. De omkomna begravdes i Helsingborg. Det var Sergeant Herbert William Causley, RAF, Sergeant Charles Burton Hill, RAF, och Sergeant Derrick Leonard Desmond Moon, RAF.

Begravningen, torsdag 7 september 1944

Omkring 3.000 personer deltog i begravningen som ägde rum ute i det fria på Pålsjö kyrkogård, torsdagen den 7 september klockan två på eftermiddagen. Det var den dittills största militärbegravning som förekommit i Helsingborg. Ett altare hade rests på en stor gräsmatta i närheten av de brittiska krigsgravarna. Framför altaret låg den brittiska flaggan utbredd och på ömse sidor om denna var kistorna placerade, tio på den ena sidan och elva på den andra. På varje kista låg en bukett av vita krysantemer från brittiska legationen och framför var och en, en krans med blå–gula band från svenska försvarsmakten. Bakom altaret stod en honnörspluton, och vid varje kista stod en svensk soldat som hedersvakt. Framför altaret var placerad en vacker krans med blå–gula band och inskriptionen ”From the Crown–Princess of Sweden” (Louise Mountbatten).
Som en hedersbetygelse åt de stupade flygarna flög ett av svenska luftvapnets plan över begravningsplatsen under sorgeakten.

Fo-pastor Sundin viger stoften till jorden.

Honnör för de fallna

En publikbild från den stämningsfulla jordfästningen.

Dagen efter begravningen hölls en minneshögtid på Skäldervikens vatten, på den plats där det ena av flygplanen störtade och sjönk. De som deltog var brittiske konsuln E. T. Grew, vice konsuln Curt Westrup, brittiska legationspastorn reverend Jones, försvarsområdetsbefälhavaren överste Bengt Reuterskiöld, samt stabschefen kapten Alvar Linde och andra officerare i staben. I Arild gick de ombord på ett av flottans fartyg, för vidare färd till nedslagsplatsen. Vädret var långt ifrån det bästa; vinden var hård och sjön ganska gropig. När man närmade sig olycksplatsen kom en våldsam regnskur, men den hade gått över när man nådde fram till platsen. Man höll där en kort minneshögtid, som avslutades med att tre kransar sänktes i vågorna. När dessa sjunkit, och man gjort en sista honnör, återvände man till land igen.

Konsul Westrup nedlägger en krans.

En psalm inleder högtidligheten. Fr. v. ses överste Reuterskiöld, konsul C. Westrup, löjtnant Melander, fältpredikant Björkestig och fo–pastor Sundin.

upp