Pålsjö krigskyrkogård
Bakgrund
Commonwealth krigsgravar
Tyska krigsgravar
Andra gravstenar
Kullabygdens släktforskare
Copyright © 2010,
Carin Olofsson
Senast uppdaterad:
3 april 2010
Brohult, Helsingborg, torsdag 8 februari 1945
Strax innan åtta på kvällen den 8 februari kom en våg av flygplan in västerifrån över Helsingborg och luftvärnselden satte i gång. Det var dimma den kvällen och enligt HD gav strålkastare och spårljus vackra färgskiftningar i diset. Man kunde inte se några flygplan på grund av dimman, men av det starka motorljudet kunde man konstatera att de gick rätt lågt. Flyglarmet gick i Helsingör, men i Helsingborg kunde man inte höra någon skottlossning därifrån. Däremot var luftvärnselden i Helsingborg mycket intensiv. Stundtals var det bland de kraftigaste salvor man varit med om under kriget.Man tog det dock ganska lugnt i Helsingborg. Folk flanerade på gatorna som vanligt, även om man naturligtvis försökte följa skådespelet på himlen. Sedan hände det plötsligt något. Ett eldsken syntes åt Bergahållet till och en del kunde se att det var ett plan som fattat eld. Man såg det också långsamt och brinnande glida ner mot marken. Som vanligt vid sådana här händelser var uppgifterna om vad som hänt inte helt samstämmiga. Vissa hade sett planet störta vid Berga, andra trodde att det var i Hyllinge, någon påstod bestämt att det var i Ramlösa. Det verkade som om åtskilliga hade råkat i panik, och en kvinna på Tågaborg förklarade med gråtande röst att hon sett planet störta alldeles bredvid hennes bostad och nu stod hela Tågaborg i lågor.
Tack och lov var det dock inte så illa, men en allvarlig katastrof hade kunnat hända om planet skjutits ner några minuter tidigare. Då hade det störtat i de mer tättbebyggda delarna av stan. Nu hann planet fram till de mera glest bebyggda områdena vid Brohult innan det störtade, och det landade på en åker – även om det var nära ögat att ett boningshus strukit med.
Flygplanet, som var en Lancaster, störtade i hög fart mot marken. Det störtade dock inte med nosen neråt, utan det såg snarare ut som om det störtade i landningsläge. Nedslagsplatsen låg ett fyrtiotal meter från ryktarebostaden vid Brohults gård, ungefär 200 meter öster om Ängelholmsvägen och 100 meter från Hunnetorpsvägen. Flera explosioner inträffade efter kraschen, och alla fönster i ryktarebostaden splittrades.
HD berättar om ett ögonvittne, herr Gösta Andersson, som befann sig i Brohult, och såg hur flygplanet närmade sig platsen. Plötsligt uppstod en explosion ombord. Planet fattade eld och i skenet kunde han upptäcka den bakre delen av flygkroppen. Maskinen sänkte sig sakta och det såg ut som om den skulle störta rakt på honom, men han kunde strax därefter konstatera att planet hade glidit över honom, dock på ganska låg höjd, och omedelbart efter hördes detonationen då det landade. Allt utspelades på några få sekunder. Sedan kastade han sig upp på sin cykel och cyklade i hög fart mot nedslagsplatsen. Där mötte han också det äldre paret som bodde i huset intill olycksplatsen, det vill säga ryktaren Karl Svensson och hans fru. Gösta Andersson berättade att ”Fru Svensson skakade i hela kroppen och måste stödjas av sin man, som tog det hela mera karskt och prisade lyckan att stugan var försäkrad!”
Både ryktaren Karl Svensson och hans hustru sprang efter kraschen över till patron Emil Persson på Brohults gård. Karl Svensson berättade så här HD: ”Vi hade emellertid inte hunnit längre än ut i farstun då den första stora explosionen kom. Den var så kraftig att vi slungades till golvet och blev liggande där ett tag. Samtidigt hörde vi hur splittret regnade mot huset, och murbruk ramlade ned över oss.Vi reste oss emellertid och fortsatte springade mot gården. Ytterligare en del explosioner inträffade under tiden och splittret haglade runt om oss, men hur det var klarade vi oss.”
Planet blev totalt demolerat av explosionerna, och vissa delar pulveriserades fullständigt. Av allt att döma hade akterskytten dödats redan vid beskjutningen av flygplanet i luften. Han hade nämligen en skottskada i bröstet när man påträffade honom. Därför kunde han inte öppna den lucka, genom vilken några av de andra besättningsmännen skulle ha kunnat rädda sig genom att hoppa ut i fallskärm. Piloten kunde däremot komma ut genom en lucka i fören och på så sätt blev han den ende överlevande från katastrofen. Han hoppade ut med fallskärm innan explosionen i luften inträffade, och drev då mot Hjortshög och hittades strax efter kraschen. På fredagsmorgonen hittades de övriga sex flygarna. Samtliga var döda. En del hade strötts ut över fältet, medan ett par satt fast klämda i maskinen. De var alla förbrända eller hade krossade huvuden eller kroppsdelar.
I boken ”Stormcentrum Öresund” berättar f.d. polismästaren i Helsingborg, Göte Friberg, följande: ”Vid identifieringen av en av de döda ynglingarna ställdes vi inför en sällsam upplevelse, som slog oss som en sakral vision. När flygplanet exploderade hade ett föremål trängt in mitt i bröstet och fört med sig identitetsbrickan in i kroppen. Över vardera brösthalvorna låg emellertid helt oskadade krucifix, gåvor från föräldrar och farföräldrar till konfirmationen. Projektilen hade gått mitt emellan de båda krucifixen.
En odetonerad 500 kilos bomb, en så kallad kvartersbomb, hittades i trädgården till ryktarebostaden, bara cirka fyra meter från väggen. Den visade sig vara en verklig bjässe, inte mindre än omkring tre meter lång och ungefär en meter i diameter. Den utgjorde dock ingen fara när den låg där. Någon liknande bomb hade aldrig tidigare hamnat i Sverige, och därför var man inte säker på att man kunde desarmera den. Man kallade dock in den bästa expertis som fanns att få i Sverige, nämligen en avdelning från Sprängämnesinspektionen, och de lyckades desarmera bomben. Detta skedde måndagen efter kraschen. Hela desarmeringsarbetet tog närmare fyra timmar, och under tiden fick alla gårdar inom en radie på omkring 500 meter utrymmas, eftersom explosionsrisken var stor.
Den illa åtgångna interiören i ryktarbostaden
Landningshjulet
Olika delar av det svårt demolerade planet.
Ryktare Karl Svensson
Omkring 300 m. från störtningsplatsen låg flygkroppens bakre del.
Den stora kvartersbomben – helt nära ryktarbostaden.
Det var troligen luftvärnsbatterierna i Sofiero som träffade flygplanet. Nedskjutningen väckte en omfattande debatt. Det inträffade aktualiserade frågan om beskjutning av allierade flygplan över huvud skulle få förekomma. I en debatt i riksdagen ifrågasattes om man kunde motivera nedskjutningar mot bakgrund av den terror tyskarna bedrev i Norge och Danmark.
Klockan två på eftermiddagen, fredagen den 16 februari skedde begravningen på Pålsjö kyrkogård. HD:s reporter var riktigt poetisk när han skrev om den: ”Det är en säregen, nästan odefinierbar stämning, som vilar över en krigarbegravning. Detta sammanhänger väl med att det oftast gäller unga, i blomman av sin ålder stående män, ibland bara pojkar, som ännu inte ens hunnit riktigt trampa ut barnskorna. Det känns nog för de flesta av de närvarande som om man vid ett sådant tillfälle bevittnade epilogen till ett våldförande på ungt, spirande liv, en skövling av knoppar, som ännu inte hunnit slå ut i blom. Vid sådana tillfällen förnimmer man på något sätt mera omedelbart hur meningslöst och grymt kriget är.”
Det var oerhört mycket folk som samlats på kyrkogården, för att delta i begravningen. Häribland den ende överlevande flygaren, mr Clifton, samt representanter för brittiska legationen och konsulatet i Helsingborg. Även stadsfullmäktiges vice ordförande, överingenjör E. Schön, borgmästare Laurin, polismästare Bågenholm, polisintendent Friberg, brandchefen Rosencrantz m.fl. deltog.
Kistorna var svepta i Union Jack och under hela jordfästningsceremonien låg en krans med blågula band från Svenska försvarsmakten framför varje kista. Ovanpå var och en av kistorna låg det buketter.
Fo–pastor Ragnar Sundin viger fem luthersk–evangeliska flygare till mullen.
Monsignore Assarsson lyser välsignelse över två stupade katoliker.
Den ende överlevande flygaren nedlägger en krans ”to my comrades of our last flight”.
Överingenjör Schön och borgmästare Laurin nedlägger Helsingborgs stads krans.
Sir R. W. Boord talar å Air Force's vägnar.
Planet hade sju besättningsmän, varav en överlevde. De omkomna begravdes i Helsingborg. Dessa var Sergeant Donald Percy Aplin, RAF, Sergeant Charles Kenneth Davey, RAF, Sergeant Frank Victor James Dunstone, RAF, Flight Sergeant Peter Leeton Kirkpatrick, RAAF, Flight Sergeant Edward Crone Slaughter, RAF och Flight Sergeant John Kevin Wilson, RAF.
upp