Öresunds-posten tisdag 23 juni 1931Bör hembiträdet kallas för fröken eller vid namn?Delade meningar bland husmödrarna i Hälsingborg.Namnet användes som tilltalsord men fröken medgives även. Bör hembiträdet kallas Fröken? På insändareavdelningen i en stockholmstidning ha diskussionens vågor gått höga kring spörsmålet. Flera, som uttalat sig, ha ansett att svaret ger sig självt. Det är självklart att ett hembiträde har samma rätt som andra att bli kallad Fröken. Andra däremot tycka att man bör använda namnet eller tilltalsordet Ni. Somliga däremot vilja prompt inte veta av några fröknar i sitt kök. För att höra vad man säger i husmoderskretsar i Hälsingborg har Öresunds-Posten gjort en liten rundringning med begäran om uttalande i hembiträdenas titelfråga. Hembiträdet bör tituleras enligt önskan. Först vände vi oss till fru Ruth Borg. Hon svarade: – Jag anser att man skall kalla dem för vad de själv önskar. Vilja de kallas Fröken bör de få heta Fröken och vill de att man ska säga namnet bör man göra det. Det kan man ju fråga dem när de kommer. Jag kallar mitt nuvarande hembiträde för Du. Det bad hon mig att jag skulle göra genast hon kom. Jag har annars alltid kallat mina hembiträden vid namnet. Har ingen erfarenhet av att de vilja tituleras Fröken. Men önska de tituleras Fröken bör de naturligtvis ha rättighet därtill likaväl som de unga kvinnor, som stå i affär. Och vill ett hembiträde att man ska säga Du till henne bör man göra det. Jag anser att man bör respektera en önskan, vare sig det gäller användandet av frökentiteln eller namnet. Alla människor böra ha samma anseende oavsett yrke, det beror helt och hållet på människan själv. – Har fru Borg annat än goda erfarenheter av sina hembiträden? – Nej, jag har endast gott att säga om dem, har aldrig haft dåliga erfarenheter i den vägen. I detta sammanhang omtalade fru Borg att hon till hösten tänker återkomma till hembiträdenas utbildningsfråga, ämnar fortsätta med de kurser för hemanställda, vilka tidigare slagit så väl ut. Lika gärna Fröken som namnet. – Jag tycker att man kan lika gärna säga Fröken som namnet, svarar fru Maria Olsson i Råå på vår fråga. Naturligtvis bör man respektera hembiträdets önskan. Att säga Du tycker jag dock inte man bör säga. Men det är ju så olika i olika hem. Det beror ju på hur pass familjärt förhållandet är. De, som ha plats i hem, kunna lika väl kallas Fröken som de flickor, som gå på fabrik eller ha kontorsplats. Dessa kallas ju ej vid namnet. Hembiträdena ha sitt värde de som andra. Hembiträdeskårens anseende bör höjas. Det är riktigt att hemarbetet respekteras, slutade fru Olsson. Fru i tjänst kallas fru, annars namnet. – Jag brukar som regel använda namnet som tilltalsord, svarar fru ryttmästare Gustaf Peyron på vår fråga. Frökentiteln användes inte. En fru, som var i vår tjänst, titulerade vi förstås fru. Ingen har gjort anspråk på frökentiteln, som jag förresten inte tycker att man kan använda. Att säga namnet är väl mera praktiskt, och det brukar man också, så vitt jag vet, inom hela vår umgängeskrets. Tilltalsordet Ni tycker jag inte är så lämpligt. Jag har alltid använt namnet, säger fru stadskomminister E. Eriksson. Jag har aldrig sagt Du, det anser jag man inte bör göra när man har barn i huset, ty då använda dessa också detta tilltalsord. Frökentiteln tror jag inte har vidare resonans bland husmördar i allmänhet. Det egna hembiträdet kallas vid namn, andras tituleras Fröken. – Jag anser att man bör titulera alla främmande herrskaps tjänarinnor för Fröken men kalla sin egen vid namn, svarade konsulinnan Lloyd Lundström. Detta att använda namnet uttrycker mera samhörighetskänsla och är trevligare för båda parter. Det finns kanske de tjänarinnor som skulle känna sig hedrade vid att tituleras Fröken av sin husmoder, men jag tror att de flesta skulle tycka att det läte besynnerligt. Man bör stå på så god fot med sina tjänarinnor att användandet av namnet som tilltalsord faller sig naturligt. Men så finns det ju också bildade flickor, kanske av fin familj, som t. ex. genomgått åttonde klassen och tagit plats i familj för att gå frun tillhanda, passa barnen o. s. v. Dessa böra naturligtvis kallas fröknar, fortsatte konsulinnan L. De äro ju verkligen vad vi kallar fröknar, till skillnad från de visserligen ofta mycket duktiga och dugliga, men obildade, enkla flickor som i allmänhet rekrytera hembiträdeskåren. Att titulera dessa sistnämnda för Fröken skulle jag ej kunna vänja mig vid. Att säga Du till sin tjänarinna bör man naturligtvis inte göra. Det skulle upptagas mycket illa, och med rätta. Det gjorde man i förra århundradet. – Vad erfarenheter har konsulinnan Lundström av hembiträdena? Fråga vi. – Det skulle vara mycket att säga därom. Det är ett mycket rikt ämne. Jag har 30 års erfarenhet och har haft alla sorters tjänarinnor. Men det får vara. Hembiträdena hålla på frökentiteln. Ö.-P. har också tillsport ett par representanter för hembiträdeskåren i titelfrågan och dessa ansågo att Fröken var det bästa tilltalsordet. De betvivlade emellertid att reformen skulle vinna gehör överlag. Emellertid höllo de på frökentiteln, som de ansågo vara den titel som tillkommer alla fria kvinnor. Till denna enquête är endast att tillägga den redationella anmärkningen att var och en av de tillfrågade givetvis själv står för sitt inlägg. Tillbaka |