Lambert Jepsson.
En maning till sparsamhet.
”Skillnaden mellan en man som ger ut allt han förtjänar, och den som spar en del därav, kan om tio år vara skillnaden mellan den arbetslöse och ägaren av en framåtgående affär.”I. VANAMAKER.
Sparbank och sparbanksbok äro välklingande ord för mången. Den som i ungdomen lärt sig spara på de små slantarna och insatt dem i sparbanken har vid mer än ett tillfälle i livet härav haft god nytta.
Jag minnes ännu med glädje att min morfar åt mig som liten pojke i Röstånga sparbank lät insätta ett penningbelopp, som under tiden växte, så att jag, då jag vid 18 års ålder genomgick Smedmans handelsskola i Stockholm hade god nytta av denna sparade summa. Jag har mer än en gång med tacksamhet tänkt på min morfar för detta.
En i ungdomen sparad penning har för mången medfört stor glädje vid fortsatt utbildning, vid grundandet av egen affär, vid den egna stugans byggande och hemmets bildande m. m. för att icke tala om de många, som tack vare sin sparbanksbok kunna gå en trygg ålderdom till mötes.
Ingen penningeinrättning har så hjälpande som sparbanken trätt emellan med lån för såväl studerande som personer, vilka behövt hjälp vid olika företags startande. Sparbankerna äro ju ej den stora industriens förlagsgivare utan mera för folket i de breda lagren.
Sparbankerna ha ju haft stor framgång. Dock tror jag att människor i allmänhet allt för lite besinna värdet och nyttan av att samla sig en sparad penning, och säkrare och bättre placering kan icke väljas än att insätta sina medel i sparbankerna, som ju betala högsta möjliga ränta.
Även om sparbankerna i allmänhet ej skötas av därtill skolade bankmän måste man dock säga att de skötas med skicklighet av vederhäftiga och för saken intresserade personer.
Må denna sparsamhetens dag verka eggande på vårt folk till mera sparsamhet och mera tanke på framtiden.
Engelholm den 30/10 1928.
Lambert Jepsson.
Tillbaka