Stawford
Väsby kyrkogård

Text på gravstenen:
Sacred
to the memory
Margaret Stawford
Born in the City
of Durham
on the 17 of September 1758
Departed this Life
on the 9th of May 1819
Sincerely lamented
by all who knew
Her
She was a loving
virtuous & dutiful
Wife
A Tender Mother
and
Affectionate Friend

Margaret Young föddes i Durham, England 17/9 1758 och dog av trånsjuka (lungsot) i Väsby 9/5 1819. Hon var gift med direktören på Höganäs stenkolsverk Thomas Stawford, * i Durham, England 15/12 1766, † av förstoppning i Väsby 20/2 1831. De hade sonen John Stawford, * i England 19/11 1789, † av trånsjuka i Väsby 9/12 1820. Enligt Thomas Stawfords dagbok så begravdes han den 15/12 1820 enligt egen önskan vid sidan av sin mor.
I Från stenkol och lera till järnpulver skriver Leif L'Estrade följande:
1831 Den 20 februari avled Thomas Stawford 65 år gammal, efter en tids sjukdom. Vi vet inget mer om begravningen än att kistan omgavs av en ofantlig massa levande ljus. Han fick vila bredvid sin första hustru på Väsby kyrkogård innerst i vinkeln (nu överbyggd) mellan gamla kyrkan och norra korsbyggnaden. Sonen och brorsonen lär också ligga på samma plats.

Den 18/10 1823 gifte Thomas Stawford om sig med Jane Meggesen * i Durham, England 26/6 1794 eller 1795, † 31/10 1861 i Lunds stadsförsamling. Efter Thomas Stawfords död flyttade Jane till Ramlösa och gifte sig i Helsingborgs stadsförsamling 27/8 1833 med pastor/kyrkoherde Nils Peter Müller, * 18/11 1792 i Malmö S:t Petri, † 16/12 1854, son till stadsbetjänten och krögaren Hans Möller och Maja Lisa Nilsdotter. Lunds herdaminne säger att Jane Meggesen enligt dödsannons i Lunds Weckoblad föddes 16/6 1795 i Durham av Mr Thomas Meggesen och Sally Junner.

I dödsannonsen från Lunds Weckoblad står dock inget om några föräldrar. Texten lyder:
Tillkännagifwes att Enkefru Prostinnan
Jane Müller
född Meggesen,
i Durham i England den 26 Juni 1795, stilla afled i Lund,
Thorsdagen den 31 Oktober 1861, kl. ¾ 4 e. m., sörjd af
anhöriga och vänner.

I en artikel om Thomas Stawford i Höganäs Tidning tisdagen den 17 november 1896 står följande att läsa:
Direktör Thomas Stawford föddes i grefskapet Durham i Skottland den 15 December 1766. Han erhöll sin utbildning som grufingeniör i stenkolsverken vid Newcastle i England. Med honom hitflyttade till Höganäs hans hustru Margarete Young, född den 17 Sept. 1758 i Durham och sonen John, född den 19 Nov. 1789.
John Stawford deltog i ingeniörsarbetet vid Höganäs och har bland annat upprättat 1813 en karta öfver kolbrytningen. Fru Margarete dog 1819 och begrofs å Wäsby kyrkogård med grafplats innerst i vinkeln mellan gamla kyrkan och norra korsbyggnaden. Hennes graf täcktes med en liggande minnesvård af gjutjern, vars engelska inskription i öfversättning har följande lydelse:
Helgad till minnet af Margarete Stawford, född i staden Durham den 17 Sept. 1758. Afled den 9 Maj 1819.
Uppriktigt sörjd af alla som kände henne. Hon var en älsklig, pligttrogen och värdnadsfull hustru, en öm moder och tillgifven vän.
Minnesvården förvaras nu (bland andra) i vapenhuset till Wäsby kyrka.
År 1823 ingick direktör Stawford nytt äktenskap med enkefru Jane Meggeson, äfven hon från Durham i Skottland, född den 26 Juni 1794, hvilket äktenskap blef barnlöst. Efter direktör Stawfords död flyttade enkefru Jane till Ramlösa.

Thomas Stawford skrev dagbok mellan 1795 och 1831. Han skrev det mesta själv men några av anteckningarna har skrivits av sonen John och brorsonen Robert, * i England 30/1 1794, † av vattusot i Väsby 9/8 1822. Robert var gift med en kvinna vid namn Janne eller Jane, * 26/6 1794. Eventuellt kan detta vara den Jane som senare gifte sig med Thomas Stawford. Enligt dödsannonsen var hon bara gift två gånger, men enligt artikeln i Höganäs Tidning var hon änka när hon gifte sig med Stawford.

En svensk översättning av dagböckerna finns att läsa hos Kullabygdens släktforskare. De finns även på Stawfordska Sällskapets hemsida. I dagböckerna finns många av arbetarna i gruvan nämnda. Den svenska översättningen är dock inte helt komplett. Vissa delar saknas i den.

Åter till Gravstenar – en kulturskatt


Webmaster