John Jeppson, en skåning i U.S.A.
Krukmakaren från Höganäs som skapare av en stor världsindustri.
John Jeppson.
För lekmannen är en slipskiva ett föremål utan större betydelse. Han vet att den begagnas till att vässa knivar o. dyl., men härtill begränsar sig också i allmänhet hans kunskap. Få äro de som inse, att säkerheten inom det industriella livet till stor del bottnar i slipskivans förmåga att justera metallföremål, i synnerhet härdat stål, till en nästan ofattbar precision i form och storlek.
I själva verket är det slipningen, som har möjliggjort detta maskinernas tidevarv, denna nya järnålder, som vi nu leva i. Slipningen har möjliggjort en billig precisions- och masstillverkning. Utan slipningsproceduren skulle exempelvis automobiler vara så dyra, att endast de rikaste kunde ha råd att köpa dem. Inte ens den mest obetydliga mekaniska verkstad i vår industrialiserade värld skulle kunna arbeta utan slipningsmedel, även om den endast begagnar slipningen för att vässa de verktyg, som användas för andra operationer.
Största tillverkningen av konstgjorda slipskivor äger rum hos Norton Emery Wheel Co., Worcester, Massachusetts, U. S. A. Skivorna tillverkas av karborundum, vilket utgör en kemisk förening av kol och kisel, och som bildar utomordentligt hårda kristaller. Denna råvara, som nämnda firma kallar ”alundum”, framställes i egna elektriska ugnar i Niagara.
Den konstgjorda slipskivans historia är nära förbunden med namnet på en svensk, John Jeppson. Denne har utfört en mycket stor del av de första experimenten för framställningen härav; han har uppfunnit eller fullkomnat praktiskt taget varenda en av de operationer, som äro nödvändiga för att tillverka denna produkt. Det kan därför vara av intresse att närmare taga del av några data rörande denne mans liv.
John Jeppson föddes i Höganäs den 1 juli 1844. Hans fader var snickare, och flera av hans förfäder hade varit mekaniker. John Jeppson gick i skolan i sin födelseort, men när han blivit 12 år, fick han börja arbeta i en lergods- och tegelfabrik. Vid 16 års ålder började han lära sig utföra byggnadsornament o. dyl. i lera, och inom denna bransch arbetade han, tills han blev 24 år.
Han var icke fullt 25 år gammal, då han beslöt att pröva sin lycka i Amerika. Nästan genast efter ankomsten till detta land, fick han anställning hos Nortons i Worcester, som på den tiden endast tillverkade lergods och dylikt. Hos denna firma, i vars tjänst han skulle komma att tillbringa nästan hela sitt liv, stannade han emellertid till att börja med endast till år 1873.
Under de närmast följande åren studerade han lergodstillverkningen vid ett flertal andra företag i U. S. A. Han blev en mycket skicklig hantverkare, utförde i allmänhet den dekorativa delen av arbetet och förtjänade de högsta löner, som på den tiden betalades inom industrien ifråga.
Då han år 1880 återvände till Nortons, hade han sålunda utökat sin i fosterlandet vunna erfarenhet med en grundlig kännedom om de amerikanska förhållandena inom branschen. Hos Nortons lergodsfabriker uppdrogs då helt naturligt åt honom att utföra en stor del av det viktiga experimentarbetet.
Redan år 1873 hade han lyckats att framställa konstgjord slipsten av smärgel, sammanbunden endast med lera och bränd i en lergodsugn. Experimenten med olika råvaror fortsattes nu, och år 1885 hade man kommit så långt, att Norton Emery Wheel Co. kunde inregistreras. Jeppson var en av stiftarna, och han blev det nya bolagets förste fabrikschef. Sin befattning såsom chefsingenjör bibehöll han till strax före sin död år 1920.
Detta bolag har sedermera undergått en storartad utveckling. Medan Nortons under det första året efter bolagets inregistrering endast anställde ett dussin personer, utgjorde firmans personal vid Jeppsons död inemot 5,000 män och kvinnor, varav c:a 4,000 i Worcester. Fabriksanläggningen i Worcester har vuxit från endast en liten byggnad med 2 ugnar till ett ofantligt komplex, omfattande några och 50 byggnader med c:a 160,000 kvm. golvyta och täckande ett område av flera hektar. Härtill komma anläggningar, såsom förut nämnts, vid Niagara. Därjämte har bolaget fabriker i Kanada, Frankrike och Tyskland.
Det är givet, att de storartade utvidningarna vid Nortons medfört en kollossal ökning av folkmängden i Worcester. Av de arbetarefamiljer, som slagit sig ned i Worcester, utgöres en mycket stor del – och den bättre delen – av svenskar, som Jeppson skaffat dit. Härför står staden i stor tacksamhetsskuld till honom.
Men Jeppson nöjde sig ej med att endast skaffa sina landsmän utkomstmöjligheter i sina fabriker; han tog också hand om dem och hjälpte dem tillrätta. Då de kommo dit, fattiga och förvirrade av de nya förhållandena i ett främmande land, funno de i honom en vän och rådgivare. Vidare var hans moraliska standard mycket hög, och han vinnlade sig om att hans nyinflyttade landsmän i sitt leverne skulle framstå såsom ett exempel för nykomlingar av alla andra nationaliteter.
Dessutom utövade han en vidsträckt välgörenhet. Den verkliga omfattningen härav är till följd av hans egen tystlåtenhet och blygsamhet okänd, men den tillgivenhet han tillvann sig, och de många historier, som emigranterna berätta om hans välgärningar, tala sitt tydliga språk.
Hans rent personliga egenskaper ha sålunda varit minst lika framstående som hans duglighet i arbetet. För sina insatser till de inflyttade svenskarnas fromma belönades han år 1916 med Vasa orden. Vid hans bortgång år 1920 gjorde staden Worcester och de där bosatta svenskarna en svår förlust.
Tillbaka