1994, årgång LXVII:
De satsade på Höganäs
– Nymberg och Hamberg
Av Gösta Wikell
Två män med rötter i det sena 1800–talets Höganäs har kommit att spela en stor roll för staden och kommunen Höganäs. Det handlar om den unge brukspojken som blev mäktig kalkbruksdirektör i Västergötland, Gottfrid Nymberg (1876–1958), och den kreative modellören, konstkeramikern och läraren Albin Hamberg (1875–1968).
Deras livsöden löpte parallellt i tiden, men ändå på helt skilda vägar. De var barndomsvänner, sysslade båda med keramik som pojkar och träffades sedan ganska ofta i Höganäs och besökte varandra. Och de ville båda göra något för sin hemstad!
Gottfrid Nymberg har blivit Höganäs genom tiderna störste donator, och hans donation har redan gett 10 milj. kr. till hemstadens försköning. Nymbergska fonden ska i år i hög grad bidraga till Gruvtorgets utsmyckning.
Albin Hamberg har betytt mycket både för att vidmakthålla och förnya den keramiska traditionen i Höganäs. Men han tog också initiativ till yrkesutbildning och till ett museum i Höganäs, utförde en mångårig lärargärning och var pådrivande på olika områden.
Här ska i ord och några bilder berättas om dessa båda stormäns liv och gärning och vad de betytt för sin hemstad. En särskild minnesskrift om donatorn G. W. Nymberg kommer att utges av kommunen med fil. dr. Brita Hardenby som utforskare och författare, och även en minnesutställning planeras.
Gottfrid Nymberg
Gottfrid Wilhelm Nymberg föddes i Stora Nygatan (Gastagudan) i Höganäs den 14 december 1876 och han hade mycket djupa rötter i bruksorten och bygden. Han var den fjärde generationen i släkten som fick anställning vid Höganäsbolaget. Hans farfars far hette Peter Nymberg, var född i Näsby socken i Småland 1772 och kom till Höganäs 1798. Farfadern hette Lars Nymberg och Gottfrids föräldrar var Gustaf Nymberg (1844–1916) och hustrun Cecilia, född Landgren.
Fadern var medaljör och hade arbetsnumret 231 vid Höganäsbolaget, där alltså den unge sonen Gottfrid också fick anställning vid drygt 11 års ålder. Han kom således från ett enkelt arbetarhem inom bruksområdet i Höganäs, och det var genom egen kraft som han så småningom nådde en position som framstående industriman.
Här har de båda barndomsvännerna Albin Hamberg (till vänster) och Gottfrid Nymberg träffats på äldre dagar. Fastän de verkade på helt skilda områden höll de kontakt med varandra hela livet.
Gottfrid Nymberg har själv berättat att han hade mycket gamla släktförbindelser i Kullabygden som gick tillbaka till 1600–talet. Farmoderns släkt var i flera generationer ägare till egendomen Hultabo nr l i Höganäs; hennes mor var för övrigt född där. Egendomen förvärvades sedan av Höganäsbolaget, som byggde fabriker där.
Tydligen har föräldrarna satsat på sonen Gottfrid som fick genomgå en kurs vid Krooks handelsinstitut i Helsingborg. Han fick sedan anställning vid kalkkontor i Malmö. I fortsättningen ägnade han sig mycket åt självstudier. När han flyttade från Höganäs 1902 kallades han bokhållare. Ett tiotal år senare (1911) kom han till Västergötland som direktör i Mellersta Sveriges Kalkbruks Centralförening, en sammanslutning som han själv organiserat.
Han tog sedan initiativet till AB Västergötlands Förenade Kalkindustrier i Falköping och nedlade ett förtjänstfullt arbete för bolagets tillkomst. Vid de nio kalkbruk som bolaget övertog arbetade då 500 anställda och produktionen vid dessa bruk uppgick till cirka 1,25 miljoner hektoliter kalk, något som dock kom att väsentligt öka under den nya regimen.
Vid den konstituerande bolagsstämman 1918, då aktiekapitalet var 9 milj. kr., utsågs Gottfrid Nymberg till styrelseledamot och verkställande direktör. Till kalkbruken hörde också omfattande jordbruksanläggningar. Jämsides med det nya vd–uppdraget kvarstod Nymberg som direktör i Centralföreningen.
Gottfrid Nymberg i sin krafts dagar som industriledare i Falköping.
En riktig kändis
I Falköping blev Gottfrid Nymberg också engagerad i en rad andra uppdrag och blev vida känd. Han kom med i stadsfullmäktige, blev styrelseledamot i Sydsvenska Kredit AB:s avdelningskontor, kom med i arbetsutskottet för Västergötlands handelskammare och blev ordförande i Skaraborgs läns centralkassa för jordbrukskrediter. Han blev också ordförande i Falköpings skyttegille, och blev sedan vd i Svenska Cellbetong AB och ett järnvägsföretag.
I många år ledde Nymberg kalkbruksföretagen framgångsrikt. När han 1948 vid fyllda 72 år som en förmögen man lämnade ledningen för bolaget avtackades han bl.a. med att styrelserna låtit måla hans porträtt i olja. Då hyllade man också höganäspojken som med egen kraft bröt sig en bana i livet och som från ingenting avancerade till ledningen för betydande industrier.
Nu är Nymbergs livsverk, de förenade kalkindustrierna, sedan länge borta. Företagen införlivades med Euroc–koncernen (Ytong) som i sin tur blev uppköpt. Dessförinnan hade Nymberg förverkligat sin mångåriga tanke om en donation till sin gamla hemstad Höganäs. Den blev verklighet 1948 och blev en total överraskning för de allra flesta höganäsare. Men för de vänner och släktingar som Nymberg hade i Höganäs, och dit hörde bl.a. modellören Albin Hamberg, kom donationen inte som något oväntat. Under sin livstid besökte Nymberg ofta hemstaden.
När Nymberg etablerade sig i Falköping köpte han omkring 1918 den pampiga villan Tingshögen, där han sedan bodde till sin död den 14 februari 1958. Han har fått sin gravplats på Torbjörnstorps kyrkogård utanför Falköping. Höganäs kommun har beslutat att ta över skötseln av donatorns gravplats. En gata och ett parkområde i Höganäs har uppkallats efter Nymberg.
Donationen
I början av februari 1948 kunde stadsfullmäktiges, tillika kulturnämndens ordförande, riksdagsman Åke Olofsson, via pressen omtala för höganäsarna att staden fått mottaga en storslagen donation på omkring en halv miljon kronor av direktör Gottfrid Nymberg, Falköping, tillhörig en gammal höganässläkt.
Donationen hade formen av en stiftelse vars styrelse skulle förvalta pengarna på bästa sätt genom placering i främst aktier och med utnyttjande av marknadens möjligheter. Det skulle visa sig att fondens kapital efter hand skulle tillväxa kraftigt och i takt därmed avkastningen öka.
Enligt donationsbestämmelserna skall 1/3 av den årliga avkastningen gå till Nymbergs två döttrar, 1/3 till studiebidrag åt barn till f.d. anställda och som bidrag till äldre tidigare anställda vid kalkindustrin, samt 1/3 till Höganäs kommun att användas till försköning av staden. Den senare stipulationen har sedan ändrats dithän att pengar även kan gå till annat för staden nyttigt ändamål och stadens bästa.
Den ena av Nymbergs två döttrar avled 1992 och det betyder att avkastningen till bl.a. Höganäs kommun ökat i motsvarande grad. Fondbestämmelserna kommer så småningom att leda till att hälften av fondens hela kapital tillfaller kommunen.
Vid ett extra sammanträde med stadsfullmäktige i Höganäs i mars 1948 beslöt fullmäktige att med tacksamhet mottaga donationen enligt urkund och donationsbrevets bestämmelser. Donatorn gav fullmäktige fria händer att använda medlen, bara de ger skönhetsvärden av bestående varaktighet och blir till glädje för många av samhällets medlemmar.
För medel ur Nymbergs fond köpte Höganäs kommun skulpturen ”Monumentalfigur”, som står vid stadshuset. Vid sidan om på bilden står skaparen Christian Berg.
I högtidliga tal av både Åke Olofsson och Henry Hansson hyllades Nymberg som en bygdens son och man framhöll med tacksamhet att donationen skulle bli till stor glädje för staden som var i behov av utsmyckning. Man beslöt också att sända en delegation på fem ledamöter till Falköping för att tacka för den generösa gåvan. För första gången utsågs en revisor med ersättare till den årliga revisionen i stiftelsen, och detta har sedan skett årligen.
Nymbergs fond, som blivit det vanliga namnet på donationen, är unik på så sätt att den räknas till de s.k. fromma stiftelserna som inte beskattas. För en del år sedan ifrågasattes detta, men stiftelsen hävdade skattefriheten och fick rätt i Kammarrätten.
Höganäs del i avkastningen från fonden uppgick de första åren till knappt 30.000 kr, men har sedan ökat kraftigt. På senare år har stadens andel uppgått till över 400.000 kr och för 1992 uppgick utdelningen till 610.000 kr. Stiftelsens totala kapital har undan för undan växt och är nu uppe i nära 40 milj, kr. Under de gångna 45 åren har donationen i nuvarande penningvärde gett Höganäs 10 milj. kr. till stadens förskönande.
Offentlig konst
En stor del av den offentliga utsmyckning som Höganäs kommun skaffat sig på senare decennier, inklusive keramik, bildkonst och annan konst i offentliga lokaler, har finansierats genom avkastningen från Nymbergs fond. Några större konstköp har tilldragit sig särskilt intresse. Det gäller inköpet av Christian Bergs skulptur ”Monumentalfigur”, placerad framför stadshusets flaggspel 1964, samt köpet av Siri Derkerts stora berömda gobeläng ”Glad såsom fågeln” som hänger i stadshusets sessionssal sedan 1968.
Christian Bergs skulptur ”Monumentalfigur”, huggen i mörk norsk granit, inköptes för 85.000 kr och avtäcktes på sin plats vid stadshuset den 12 juni 1964 i närvaro av konstnären själv. Att man valde ett konstverk av Christian Berg berodde bl.a. på att konstnären hade nära anknytning till staden där han växt upp och gått i skola. Fadern var den kände herrskräddaren Nils Berg i Höganäs. Därtill kom att skulpturen för första gången görs i fullt format just i Höganäs 1928. Det rådde delade meningar om var skulpturen skulle placeras, och det har sagts att placeringen vid stadshuset inte är absolut definitiv.
Det var efter en inbjudan till pristävling om utsmyckning av fondväggen i stadsfullmäktiges sessionssal som Höganäs valde att inköpa Siri Derkerts nära 40 kvm stora textila vävnad ”Glad såsom fågeln”, och den invigdes av landshövding Gösta Netzén den 30 maj 1968. Den färdiga gobelängen kostade 75.000 kr och inklusive kostnader för pristävling m.m. disponerade den särskilda textilkommittén drygt 100.000 kr ur Nymbergska fonden. Vävnaden är utförd i gobelängteknik med ryss och har en sval färghållning i grönt, vitt och svart. Konstverket har ett starkt miljöpåverkat budskap och varnar för förgiftning av luft, vatten och mark, ja för hela katastrofhotet mot vår jord. Gobelängen har fått många lovord och har bl.a. varit utlånad till utställningar i USA, Kanada och Japan.
Siri Derkerts stora gobeläng ”Glad såsom fågeln”, med undertexten ”Vad sjunger fåglarna?”, pryder hela fondväggen i stadshusets sessionssal. Den har bekostats av medel från Nymbergs fond.
En annan stor offentlig utsmyckning som bekostats av donationsmedel är den keramiska vägg som Helen Ljungquist utfört på apotekshuset på Brorsbacke. Väggen skildrar gruvdriftens historia i Höganäs och har byggts upp med 1.600 unika keramikplattor. Konstväggen invigdes i november 1984.
För några år sedan var det tal om att ta pengar ur fonden för uppförande av ett kulturhus med bibliotek och biograf. Men det blev inget av – biblioteksfrågan löstes på annat sätt.
Men nu skall medel tas ur Nymbergs fond för upprustning och utsmyckning av Gruvtorget och för ändamålet har anvisats ett ramanslag på 3 miljoner kronor. Till finalen i tävlingen om utsmyckning av torget antogs konstnärerna Kari Mjåveit och Per Kirkeby.
Segrare enligt juryn och kommnunstyrelsens planeringsutskott blev den danske skulptören Per Kirkeby, vars förslag ”Mursten” skall utföras på torget. Konstverket får formen av en paviljong gjord av många olika pelare och placerad mitt i en bassäng. Den görs i rött tegel som harmonierar med husen runt torget. Liksom tidigare blir det möjlighet till torghandel runt om.
Albin Hamberg
Det finns flera likheter mellan Albin Hamberg och Gottfrid Nymberg vad det gäller deras start i livet. Albin Hamberg föddes i Höganäs den 25 januari 1875 (drygt ett år före Nymberg) och släkten Hamberg hade gamla anor i brukssamhället. Farfadern Kristian Hamberg var barnhusbarn från Göteborg och kom till Höganäs 1796. Han gifte sig med dottern till Höganäs förste skollärare, en tysk fältväbel som hette Benzel och som införskrivits hit av Höganäsbolaget.
Farfadern, liksom Albins far Andreas Hamberg (gift med Sophia), var anställda vid bolaget som gruvarbetare, och det låg nära till hands att den unge Albin också skulle börja i gruvan.
Men ödet ville annorlunda med den 14–årige pojken som fått premium i skolan för att han var duktig i teckning. Just då, 1889, behövde Höganäsbolaget en teckningskunnig pojke och Albin fick anställning vid bolagets kärlfabrik. Där fick han bl.a. syssla med glasyrer, drejning och modellering.
Tydligen var den unge mannen begåvad på området ty i 20–årsåldern skickades han av bolaget till en dansk lergodsfabrik för att studera den särskilda form av glasyr som kallas lustreteknik. Men istället kom han mest att intressera sig för fabrikens kärldekor – en dekor i form av djurmotiv som liksom stiger upp från kärlets yta.
Från 1897 och under tre år bereddes Albin Hamberg möjlighet genom bolagets medverkan att studera vid Tekniska skolan i Stockholm. Vistelsen i huvudstaden kom att betyda mycket för honom – inte minst genom kontakten med en rad konst– och konstindustriella tidskrifter.
Studier i Europa
Vid sekelskiftet återvände Hamberg till kärlfabriken i Höganäs, och han fortsatte sin anställning som modellör vid bolaget till 1914. Under dessa år kom företagets produktion att i hög grad domineras av Hambergs moderna och kontinentalt präglade modeller; man kan tala om jugendstil. Men den skulpturala dekoren sjönk så småningom tillbaka och efterträddes istället av lågreliefen.
Hamberg fick tillfälle att under en dryg tioårsperiod från 1906 göra fyra långa studieresor ute i Europa, bl.a. till Paris, Wien och Berlin, och studera bildhuggarkonst, konstkeramik och tekniska aftonskolor. Detta tack vare resestipendier från kommerskollegium och skolöverstyrelsen. Efter 25 år vid Höganäsbolaget slutade han sin anställning där 1914 och etablerade sig som egen keramiker. Sin verkstad och brännugn hade han i källaren till sitt hus Storgatan 43 som han uppfört 1904 och där han bodde till sin död. Huset revs 1981.
Albin Hambergs hus Storgatan 43, där han hade sin verkstad och brännugn i många år. Huset revs 1981.
Redan tidigt försökte Hamberg intressera Höganäsbolaget för att starta en keramisk skola, men lyckades inte. Följden blev att han själv den 1 oktober 1900 startade en teknisk aftonskola med 28 elever, och där han undervisade som lärare i teckning och modellering. Under en kort tid var han också lärare i kortlivade Höganäs medborgarskola.
Därmed hade Hamberg inlett en lång och viktig gärning som modellör, konstkeramiker, lärare och idéväckare som kom att betyda mycket för den keramiska traditionens vidareutveckling i Höganäs. Efter ett kort uppehåll återuppstod hans skola 1907 i form av en teknisk yrkesskola som sedan 1921 ombildades till lärlings– och yrkesskola och som senare blev kommunal. Skolan fick under hand stöd av hantverksföreningen, bolaget och kommunen och fick även statsbidrag.
Det är många blivande konstnärer, keramiker och hantverkare i Höganäs och bygden som fått sina första grundläggande kunskaper genom Hamberg, som också ägnade sig åt måleri. Av Hambergs keramiska produktion i den egna verkstaden finns det däremot inte så mycket som med säkerhet kunnat spåras – det som finns visar en fortsättning av 1910–talets speciella glasyrteknik. Under 32 år fortsatte han sin lärarverksamhet och fick sedan en årlig gratifikation på 300 kr. Genom åren hade han en fortlöpande kontakt med vännen Gottfrid Nymberg och de gjorde besök hos varandra.
En stark vilja
När man sysslar med Höganäs historia under 1900–talet träffar man ofta på Albin Hamberg. Han var politiskt radikal, mycket självständig och med sin starka vilja drev han ofta igenom sina idéer. Han var aktiv långt upp i åren och tyckte om att berätta och skriva ner sina minnen från gamla tider, hur man levde, arbetade och roade sig i Höganäs.
Redan som liten pojke på 1880–talet gjorde Albin Hamberg en insats som Höganäs troligen första tidningsbud. Han hämtade tidningen på postkontoret som var inrymt i en liten flygelbyggnad till disponenthuset på Ryd. När post och tidningar lämnades ut stod folk och trängdes med varandra. Postmästaren hette Hammarkvist, en sträng och bister herre. Hamberg har berättat att det var flera familjer om en tidning. När den ena familjen hade läst vad de ville gick den vidare till nästa o.s.v. Den siste familjen fick ofta inte tidningen förrän nästa dag.
För att Hamberg hämtade tidningen varje dag till flera familjer, ibland i ur och skur och på gyttjiga vägar, fick han varje nyår en krona av varje familj!
På 1870–talet var daglönen i Höganäs bara 1:36 eller 8:16 kr i veckan och man fick arbeta hårt. Vid Stenkolsverket var arbetstiden på sommaren från kl. 5 på morgonen till 7 på kvällen, men ändå tycktes arbetarna nöjda och belåtna med sin tillvaro. Lusten att förkovra sig kulturellt saknades inte. Därför slog de sig ihop för att kunna prenumerera på en tidning. Ofta samlades arbetare med hustrur på kvällarna i fabriken för att studera nyheterna; där var det varmt och upplyst. Det var deras sätt att förkovra sitt vetande.
Idéväckaren
Här har redan berättats om hur Albin Hamberg startade den första yrkesundervisningen i Höganäs som sedan ledde till en kommunal yrkesskola.
I mars 1924 motionerade Hamberg i Höganäs fabriks– och hantverksförening om bildande av ett hantverks– och bygdemuseum i Höganäs. En utredningskommitté lade fram ett förslag som föreningen godkände, och den anslog 100 kr för ändamålet och tillsatte en museinämnd på sju personer. Ordförande blev Albin Hamberg, sekreterare Gustav Svensson och kassör Nils Bengtsson.
Den 22 maj hade nämnden sitt första sammanträde då man antog ett stadgeförslag och beslöt att hos Höganäsbolaget göra framställning om en lokal. Ett år senare fick museet kostnadsfria lokaler i bolagets gamla bostadshus i sandsten vid Polhemsgatan. För att ställa i ordning lokalerna anslog hantverksföreningen 500 kr och nu kunde museiverksamheten komma igång. Hamberg själv var mycket aktiv med att samla in föremål till museet, som för första gången visades för allmänheten hösten 1925.
Sedan har Höganäs museum successivt byggts upp och byggts till, och har nu sin tyngdpunkt som keramiskt museum.
Här står Albin Hamberg med avgjutningen av den gamla vällingklockan som räddades genom hans försorg i slutet av 1800–talet. Den finns nu på Höganäs Museum.
Albin Hamberg var också initiativtagare till den stora Höganäsutställningen 1928, men han fick hålla på i flera år innan han fick gehör för sin motion i hantverksföreningen om en utställning. Han kom sedan med i utställningsstyrelsen. Utställningen ägde rum den 5–15 juli 1928 och fick kronprins Gustaf Adolf som sin höge beskyddare. I samband med utställningen invigdes den nya idrottsplatsen Julivallen. Den mångsidiga utställningen blev en stor framgång och gav ett överskott på 31.000 kr varav Höganäs museum fick 6.000 kr. Museet hade öppet flera dagar under utställningen.
Det kan nämnas att Hamberg redan 1919 tog initiativet till en trädgårdsutställning i Höganäs.
Apropå museet förtjänar erinras om att Hamberg i slutet av 1800–talet räddade en gammal ”vällingklocka” som i många år varit enda tidmätaren vid bolagets fabriker. Klockan togs ner med anledning av rivning av huset där den varit upphängd och istället blev den uppsatt på ”Blåkullafabriken”. Hamberg passade på att göra en gipsavgjutning av klockan så mycket viktigare som fabriken strax efter brann ner och klockan förstördes. Klockan hade tillverkats i Stockholm 1706 på initiativ av friherre Cornelius Ankarstjerna och makan Margareta Sparre och har troligen från början hängt på deras gård Knutstorp. Tack vare Hamberg kunde den gamla klockan i ny avgjutning överlämnas till Höganäs museum 1965.
Bevarad Höganäs–historia
Den 17 juli 1938 avtäcktes en minnessten över forskaren och folklivsskildraren Nils Månsson Mandelgren (1813–1899) vid hans födelsegård i Ingelsträde. Mandelgren hade genom sina långa resor i Sverige och sina teckningar gjort en grundläggande insats för den svenska kulturhistoriska forskningen. Idén om minnesmärket kom från dåvarande Höganäs museinämnd och dess ordförande Albin Hamberg. Han hade också gjort den första skissen till stenen, som sedan utfördes av Christian Berg. Minnesstenen invigdes på 125–årsdagen av Mandelgrens födelse.
Albin Hamberg har genom sina nedtecknade skildringar, bl.a. i denna årsbok, bevarat kunskapen till eftervärlden om hur livet levdes i fest och vardag i det gamla Höganäs. Han har också ingående beskrivit hur det gick till när den danske bildhuggaren Edv. Ferdinand Ring (verksam i Höganäs 1859—1865) modellerade den mäktiga statyn av greve Eric Ruuth, Stenkolsverkets grundare, uppställd på Höganäs Övre 1861. Det var en komplicerad procedur med gipsformar, modellering av lera, första bränning, uppbyggnad av statyns delar på ett stativ, gjutning, putsning, torkning och slutlig bränning. Under årens lopp har statyn fått flera skavanker och Hamberg var själv under sin livstid flera gånger med om att laga statyn.
Hambergs tidiga insatser för yrkesutbildningen i Höganäs har gjort att han fått ge namn åt en modern yrkesbetonad gymnasieskola på Tjörröd i Höganäs. Den har döpts till Hambergsskolan.
Albin Hamberg dog den 15 december 1968, 93 år gammal, och han är jämte makan Ida Charlotta begravd på Höganäs kyrkogård. Några kvarter längre bort på kyrkogården ligger föräldrarna Andreas och Sophia Hamberg begravda och gravplatsen pryds av de bortgångnas byster modellerade av sonen Albin och gjutna i brons.
Källor:
Höganäs Museums jubileumsskrift 1974
Vårt gamla Höganäs II, 1987
Kullabygd 1958, 1993
Helsingborgs Dagblad 1922
Klipp ur olika tidningar och årgångar
Personliga intervjuer m.m.
– – –
I Kullabygd 1996 berättar Albin Hamberg om hur man förr i tiden firade jul på fabrikerna i Höganäs.
Läs mer om Albin Hamberg här.
Tillbaka