Släkterna ZoëgaDet finns tre släkter Zoëga, dels prästsläkten Zoëga, dels släkten Zoëga från Tinglev och dels släkten Zoëga från Vilstrup. De två första släkterna är tätt knutna till varandra, eftersom Tinglev–släkten härsammar från prästsläkten på kvinnosidan. Den tredje har ingen förbindelse alls med de två andra, så den tas inte upp här.Prästsläkten Zoëga är den absolut största och viktigaste. Under 1700-talet gjordes flera stamtavlor m.m. Dessa är som följer: A. Paul Chr. Zoëgas stamtavla från 1742 B. Paul Chr. Zoëgas stamtavla från omkring 1760 C. Paul Chr. Zoëgas stamtavla från 1763 D. Johan Zoëgas stamtavla från omkring 1775/80 E. O. H. Mollers stamtavla från 1778 F. Wilhadus Chr. Zoëgas stamtavla från omkring 1780 G. Christopher Giessings stamtavla från 1786 H. P. Rhodes ”Samlinger til Haderslev Amts Beskrivelse”, 1775 I. Wilhadus Chr. Zoëgas rapport till biskopen av Ribe från 17/3 1766 och 16/3 1768 I det hela taget överensstämmer dessa versioner, men det finns en del smärre avvikelser mellan dem. I alla versionerna är stamfadern Matthias Zoëga. Enligt version A, B, C, E, G och H var han en italiensk adelsman, som ägde ett gods i eller invid Verona. Enligt version F ägde han ägde han ett grevskab inte långt från Verona. Enligt version I ägde han stora gods i närheten av Verona. Enligt upplysningar från Italien levde det personer med namnen Zoëga – Zueeca – de Judaccha under 1400–, 1500– och 1600–talen i städerna Venedig och Padova, i närheten av Verona. Dessa var dock inte adliga; endast patricier. Ursprungsstaden är troligen Venedig, där det finns en lagunö vid namn Judaccha eller Giudecca (?: Judeön), som släkten kan ha tagit namnet från. Släktens vapen var ett lejon i översta fältet i skölden, med sju eller åtta kulor i fältet under. Detta vapen påminner om släkten Medicis från Florenz, men släkten Zoëga härstammar nog knappast från denna förnäma släkt. På sin första resa till Italien fann arkeologen Georg Zoëga detta vapen på en husmur i Venedig. I Danmark finns vapnet i Vilstrup och i Rabsteds kyrkor, där medlemmar av släkten var präster. Det finns också på Matthias Zoëgas sigill i ett dokument på landsarkivet i Gottorp med initialerne M. D. (?: Matthias Dantzer). Enligt versionerna A, B och C kom Matthias Zoëga i strid med en ”benachbarten Edelmann” (adelsman i grannskapet), enligt version F var det med hertigen av Verona. Enligt version F var det på en jakt, enligt version G rörde striden sig om en gränstvist. I alla versionerna sköt han sin motståndare i en duell och flydde därefter till Tyskland, enligt version F och I flydde han dock först till Wien ”och då han inte kunde finna säkerhet, där flydde han till det lüneburgska Hovet”. Enligt versionerna A, B, C och H kom han emellertid först till det brandenburgska hovet. I version E står det först det lüneburgska hovet, men det är sedan rättat till det brandenburgska hovet. Här blev han enligt version H språkmästare, enligt de övriga versionerna språkmästare och lutspelare. Därefter kom han, enligt alla versionerna, till det mecklenburgska hovet, där han blev hovmästare eller ”magister morum” för de furstliga barnen. Här blev han också, enligt alla versionerna, omvänd till lutherdomen av hovprästen Johan Stampe mellan 1570 och 1580. I nästan alla versionerna står det att han blev erbjuden nåd av påven, och tillåtelse att vända tillbaka till Italien mot att han blev katolik igen. När han avslog dette blev hans gods konfiskerat och han själv bränt ”in effigie” i Rom. (Wikipedia: ”Att hänga eller bränna någon in effigie innebär att ett dödsstraff verkställs genom en bild av den dödsdömde, eftersom denne har lyckats undandra sig straff”.) Från Mecklenburg kom han enligt alla versionerna till det gottorpska hovet, som geheimekammartjänare. Enligt version I kom han ”till slut i tjänst vid det furstliga Hovet i Kiel som Geheimesekreterare och Kammartjänare, i vilken Station han dog”. I ingen av dessa versioner står det att han 1579–80 hade ett kortvarigt uppehåll som dansare vid det danska hovet. Den dåvarande drottningen i Danmark – drottning Sophie – var från Mecklenburg, och kungen – Frederik II – var en brorson till den dåvarande hertigen av Gottorp, hertig Adolf. På så sätt bör förbindelsen till de olika hoven ha knutits. Enligt andra källor anges M. Z. vara ”instrumentist och gigler” (munspelare/mungigaspelare?) vid hovet i Köpenhamn från den 18 januari 1579 till den 10 januari 1581. 1586 anges han vara dansare på slottet Gottorp. 1593 sålde han ett hus i Slesvig, 1601 köpte han en gravplats i Kiel och 1604 erhöll han han borgarrätt där. Inte så långt därefter måste han ha avlidit, för i slutet av 1606 ansökte hans änka Anna om skattefrihet, eftersom hon nu stod utan försörjare. Denna beviljades dock inte, eftersom hennes döde man hade tjänat mycket pengar genom pantlåneaffärer, och hon själv tjänade pengar genom ölbryggeri, samt att barnen var försörjda. Änkan Anna begravdes för övrigt i Kiel 1622. M. Z. är möjligen identisk med den Matthias Dalarpo, som nämns den 9 september 1563 som son till ”den vælske (?) harpist och musiker” Domenico Dalarpo vid hovet i Schwerin i Mecklenburg, då det betalas för deras hovklädsel och för sonens förestående resa till Italien. Namnet dal Arpo var knappast deras riktiga namn, eftersom det helt enkelt betyder ”harpospelaren”. Om detta antagande är korrekt, så förändrar det ju en hel del när det gäller traditionen om M. Z.'s härkomst och flykt från Verona. Enligt alla versioner av stamtavlan var M. Z. gift första gången med en italiensk grevinna, som sörjde sig till döds över den olycka som drabbat hennes man. Med henne hade han två döttrar. Enligt version E var hon ”aus dem Hause Medicis” (av huset Medici). Enligt alla versionerna var hans andra hustru tidigarenämnde hovpräst Johan Stampes dotter Anna. Enligt version E not 2 levde hovprästen i Parchim i Mecklenburg. Enligt arkivmaterial fanns det flera präster med namnet Stampe i Mecklenburg, dock ingen hovpräst. I likpredikningar över M. Z.'s dotter Anna, gift Wasmuth från 1675, och över hennes son, professor Matthias Wasmuth från 1688, sägs det att M. Z. var en adelsman från Rom. Här nämns inte duellhistorien alls. Informationen är hämtad från artikeln ”To slægter Zoëga” av Carl Langholz i Personalhistorisk Tidsskrift 1988:1 (Samfundet for dansk genealogi og Personalhistorie) Webmaster |