Foto: Carin Olofsson
Den gamla sockenkyrkan i Brunnby har legat på samma plats alltsedan i slutet av 1100–talet. Man har spekulerat i att här, liksom på många andra ställen tidigare, legat en stavkyrka, en träkyrka. Men var har då i så fall denna legat? Den kan ha legat på samma plats som dagens kyrka, men de sparsamma arkeologiska prov som tagits har inte givit något besked om detta.
Däremot är det inte otänkbart att den har legat i anslutning till den gamla hedniska kultplatsen i Klockarens hassle eller något väster därom. Här finns både bronsåldershögar (Stora och Lilla Trulshögarna) och ett antal stensättningar. Väster om Hasslet sluttar marken västerut och nere på de lägsta delarna lär finnas en gammal pestkyrkogård. Man har vid särskilt torr väderlek kunnat se rader av markeringar i marken (annan färg på jorden). På en gammal karta har också platsen fått namnet ”Gammal kyrkogård”. Det är alltså åkern söder om vägen mot Mölle, ungefär mitt för Björkhaga.
Den kyrka vi har idag är alltså mycket gammal. Den bestod ursprungligen av en enskeppig gråstensbyggnad med platt tak och utan torn. Efter hand byggdes den till. Man ville ha den längre. Fram emot år 1500 tillkom ett torn. Då hade brödtaket redan bytts ut mot murade valv och kyrkan fått sadeltak. I tornet fanns en kyrkklocka, en gåva av herrskapet på Krapperup. Denna enda klocka kallade i nära 200 år till gudstjänst.
När sedan v. Kocken kom till Krapperup ville han ha ännu en klocka till kyrkan. Han beställde en hos en klockgjutare i Malmö. Den seglades hem av två bröder från Mölle, Gudmund och Anders Pigg (den förstnämnde undertecknads ana). De landsatte den i Arild, där den hämtades upp av några bönder till Brunnby. För transporten vill bröderna inte ha någon ersättning.
1752 hade kyrkan blivit för trång och man byggde till korsarmar åt söder och norr. Så såg kyrkan ut ända till 1911–1912 då en stor renovering skedde. Man breddade korsarmarna åt öster med nya gavlar åt både söder och norr. I samband härmed fick både tornet och sidoskeppen trappstegsgavlar. Vid tillbyggnaderna fick en del gravar stryka med. Inuti kyrkan har i gamla tider även förekommit golvbegravningar, men i samband med renovering borttagits. Det är sedan 1816 förbjudet att anlägga gravar inuti kyrkor.
Att man här i Brunnby befinner sig i en sjöfartsbygd vittnar alla de gravvårdar med sjöfolk av alla kategorier.
Hans–Otto Pyk
Tillbaka